Detta fält måste fyllas i
Jag har ett liv, det är bara inte detta
Kollo
Surprise! I relly know...
Hej, du där!?
BERÄTTELSE JUST NU <3 Haha xD BEROENDE... -.-'
Jag vill!
Tuppen galer
Mitt minne kan inte bestämma sig
Jag vill mycket, men mycket vill inget
A fire spirit
Vad det egentligen handlar om
Så långt stämmer alltså bilden av stallvärlden som ett tjejigt, mjukt paradis där flickor får träna sig i att vårda och älska.
Men att vara hästtjej är också att bli sparkad av hårda hovar. Det är att få svidande hästbett över hela kroppen. Det är att bli trampad på tårna så naglarna svartnar och trillar av, bli avkastad både i manegens spån och ute i skogen – ibland så illa att man blir medvetslös, får hjärnskakning och/eller bryter kroppsdelar. Förhoppningsvis bryter man aldrig nacken, men det är det vissa som gör också. Att vara hästtjej är att under vinterhalvåret ständigt frysa. Satan vad man fryser. Man klär på sig sinnessjuka lager kläder, men man fryser. Och man är hungrig jämt, oavsett hur mycket matsäck man har med sig. Tro fan det när man är på plats klockan sju på morgonen och inte åker hem förrän klockan sex på kvällen och däremellan knappt har suttit ner en sekund.
Det är kort sagt jävligt härdande att syssla med hästar.
Spader
Färg: Svart
Ålder: 1993
Ras: Korsningsponny
Häst/Ponny: Ponny kat. B
Jag red Spader igår, som ni nog fattat. Vi red på volten och tränade lite grundövningar, framdels väningar i alla gångarter och vi fick alla jobba hårt med att få dom små ponnies att gå i form. Som tur var vi bara 4 pers och fick extra uppmärksamhet, alltså lärde vi oss mer. Men lilla Spader fattade ju inte att man skulle böja på nacken utan stretade bara emot. Jag fick även jobba extra med honom eftersom han hade varit lat med nybörjarna och inte ville galoppera med bakbenen. Så när alla andra värmde upp fick jag köra galopp i båda varven innan vi kunde börja. Sedan fick vi tar bort stigbyglarna och träna sits och framdelsväningar. Det var kul, har längtat i mer än en hel vecka till ridningen igen xD Men fick värsta träningsvärken (?) som jag inte brukar få. Jag red i en hel vecka, två gånger per dag + barbacka vissa gånger utan att få ont. RANDOM. Ska nog leda på hös-lovs-ridlägret-för-nybörjare då min lilla lilla syster kanske ska gå. SKA BLI KUL O.o Haha xD
Pözzii
Morgon trött -.-
Stallet here we go
Today, Toyota, Tomorrow
Vi skippar det som inte hände idag
This song is speciell
Jag orkar fan inte mer
Jag vill vara snäll, men då...
iPad blogging Dagens slut
iPad blogging första riktiga dagen i skolan
G*****g,
Skolan, här kommer jag.
En liten sak som har en stor betydelse.
Pannkakor med sås
Jag kommer snart leva vidare utan dig,
saken är bara:
När ska man skriva ' R.I.P' på facebook?
När kommer det hända,
kommer jag att stanna hemma hela dagen.
Låta dagen bli till ditt minne.
Sorgen kommer bli ett minne,
glädjen vi hade,
kommer bli ett minne.
När jag stog ovanför nerförsbacken och hoppade upp och ner vid min Pappas sida av nyfikenhet. Men han teg, som en mus, för vart vi skulle.
Jag hade den bruna kaninen i knätt, föräldrarna pratade om något om dom två. Då, helt oväntat, hoppar den grå/vita kaninen ner för hennes knä till gräset. "Oj da" mumlar hon och ler. Jag tittar facinerat på den och håller extra hårt i den bruna i mitt knä. Den klor håller fats i mina mjuckis byxor och den lutar huvudet ner mot mina ben.
Jag och Lina ser till att gallret sitter ordentligt överallt. Sedan frågar vi min Pappa innan vi släpper dom i hagen. "Fika!" Skriker min Mamma och vi två öppnar dörren och går sedan och fikar. När vi sedan kommer tillbaka går Lina förre och säger plötsligt "Är inte det där...?" Och då ser jag den med. Det var den bruna kaninern som smitit!
Jag grät varje kväll, lovade mig själv. Lovade mina kaniner att jag, till sommaren, skulle vara mer med mina Niner. Det var vinter och kallt, och jag orkade inte, som den slöa personen jag är, att börja vara mer med mina kaniner då.
Jag behandlade dom inte rätt, men dom verkade må ganska bra ändå. Men det ska inte hända igen, för den tiden finns inte. I ett år! I ett år, struntade jag i er. Har sådan ångest för det, men så sa min Mammas kompis helt enkelt "Men man tröttnar alltid på något, men för alltid tillbaka lusten".
Jag kommer snart leva vidare utan dig </3
Fyra korssade hjärtan som i sju år av ditt liv.
Gonnsa miss U when you not here </3
Pözzii
Hjärta av godis
Freddis klubba ;D På gotland båten :D
Pözzii
Ställ dig upp och fortsätt gå.
KraM!
PusS!
KärleK!
Haha xD Vi fotade dom på gotlandbåten ;D Freddi blev modell. Idag
ska jag städa rummet, duscha och lite sånt innan morgon dagen då
skolan börjar... Ska bli fett kul, men det ska regna =(
Jag har ont i halsen, täppt i näsan och mår för tillfället illa... Mums -.-''
Bläh, avlider långsamt... Måste gå och handla = Hönät och halstabletter.
Pözzii
iPad blogging igen
Hej o hej då,eller vad man nu ska säga. Tittar på film på tv nu, med hela familjen och med min lillasyster fötter i facet... Imorgon är sista dagen i frihet, haha xD God natt <3
iPad blogging
Hej! Idag hade lusten att blogga försvunnit, så nu är det så pass. Imorse, halv sju, vaknade jag för att döma två matcher, en kl halv tio o en en timme efter. Första matchen var inställd, så det blev bara en. Fick 210 kr för det iaf, nice price. Då ösregnade det gång på gång, så man var blöt när man kom hem och det passade med en varm dusch. Nu har vi fixat lite i min lillasyster rum, hennes nya och snart ska vi äta nybakade bullar :) Pözzii
nothing to do (bäbis röst)
Jag och min Mamma chillar hemma, äter massa lakrits ifrån igår.
Idag skulle vi ha åkt Luftballong, men det blev inställt för fjärde
gången nu! Man blir förbannad på vädret ibland... Men vad kan man
göra!? Mums, lakrits. Jag har det bra här iaf ;D
Sommar, sol och regn
Glimra hittar en intressan sko xD
Glimra och hennes syster Pärla O.o
Pärla hittar en boll....
Gullig, gullig bild :D
Hon älskade verkligen skorna ;D
Två fail bilder :
OBS: Inte mina hundar xD
Idag tänkte jag hälsa på vittra-ungarna om dom nu vet hur man
svarar på ett SMS -.-'' Cyklar nog till dom, och om dom inte är där
så tar jag bara en cykel runda ;D Ha det bra, kexchoklad!
Pözzii
Svarta skönhet
Knutte, en häst på Gotland (ej ridlägret)
Sa bara skriva God natt, för nus ska vi kolla på Black beuty (stavas den så?)
Pözzii
Vatten, Jord, Eld & Luft
Glimra som leker med en sko på gotland.
Idag åkte jag, min mamma, vår familjs familj-vänner till stan. Till Lakritsroten på Sveavägen 107 (Nu gör jag lite reklam här xD) Det var en affär för bara lakrits! Helt underbart, detta var då min födelsedagspresent / namnsdags present. Jag fick godis för ca 110 kr och vi köpte även till familjen och min mamma köpte ju eget oxå, så det blev 220kr sammanlagt. Nu vill min lillasyrra att vi ska köra Maffia xD Barnlek! Haha,
Pözzii
Inget vet om det verkligen har hänt?
En tjej som red världens snyggaste tjej, Labbolina heter hästen.
Chokladbrun med hasselnöts-brun man o svans!
Boyen, snälla bli min!
Ture, snälla bli frisk!
Fats det spelar ingen roll, om du Ture försvinner, så försvinner du med en del av mitt hjärta </3
pözzii
Shopping på G
En t-shirt, ifrån Ginia trocot för 99kr.
Jeans kjol ifrån Gina, för 349 kr.
En svart Polo-tröja, ifrån gina för 199kr.
På kappahl sida fanns inte tröjan + byxorna jag oxå köpte, så jag gjorde egan bilder xD
Tröja, Kappahl, 199kr.
Jeggings, Kappahl, rea för 199 kr.
Gillar tröjan :D Och jeans kjolen, mest.
Efter att jag och min Mamma handlat, Mamma betala xD Tack! Så gick
vi och åt lunch, pasta. Sedan köpta vi kanin godis + kanin mat och sedan
åkte vi hem. Imorgon ska vi två (+ kanske mammas kompis som för
den delen sover här nu medan den familjen bygger om, så alltså
bor hela familjen här på kvällarna, jobbar med huset på dagen.) följer
med till en Lakrits affär inne i stan, sedan ska vi äta med min Pappa.
Hade tänkt att hälsa på den lilla skolan Vittra, som började den 16...
Stackarna! Jag och Freddi pratade om det, men kanske gör det själv.
pözzii
En liten sak som har en stor betydelse.
Igår behövde jag städa kaninburen, och då gjorde jag det. Tog en
plastpåse, tog den lilla, gula sandspaden och börja lägga ner
kaninskiten i påsen. När det var klart så slängde jag påsen och
gick och hämtade spån. Vi har en sån där stor spån påse, lika stor
som en såndär snöglobb/ sockerbitar med hö i. Den har jag haft
i flera månader! Räcker jätte länge, men igår tog den slut. Vet ni
vilken ångest jag fick... Slutet. Jag blev jätte fånigt men det var
jätte jobbigt, suck på mig själv. Detta med Ture är verkligen jobbigt.
Pözzii
Bättre än inget
Tilda/Kajsa på Gannarve
Någon som villgå på Jag saknar dig på bio with me?? Tro att den e skit
bra! Men idag iaf så ska vi på middag hos grannarna. Jag är ganska
nere för det där med Ture kanin. Men han äter och går inte ner i vikt,
så vi får se vad som händer. Måste komma ut! Please, somebody ;D
Pözzii
Hoppning med Boyen
Foton och video på när jag hoppar med Boyen! Någon enstaka med Freddi och Charma ochså ;D
Jag & Boyen och Charma & Freddi rider fram... I trav utan hinder Haha xD
Jag har en video på när vi hoppar men den är för stor för att lägga upp...
Vi kom 6:an på 42 sekunder, bara någon sekund efter femman som
fick en rosett. (Jag fick en vit...)
Om en vecka börjar skolan :S Fast det ska nog bli kul iaf, ny skola,
nya vänner och nya hemska människor xD
Pözzii
Boyen
NU blir det en bild bomb med Boyen och info. Mer info kommer när jag har laddat över bilder ifrån andra kameran också ;D
En fin start bild.
Första bilden ipå Boyen jag tog <3
Fjärde bilden jag tog på honom när han går i hagen.
Titta hans ögon! Man smälter!! Boyen i hans box...
Han står vid grinden när jag precis lämnat honom i hagen.
Har tretton typ lika danna bilder, söto!
Måste bara ha en bild på Charma (som Freddi red) Boyens syster.
Här är dom båda två, gående ifrån oss. <-- Charma Boyen -->
Charma o Boyen galopperar mot sina kompisar.
Information om min SÖTO Boyen <3 :
Han heter Boyen -.-''
Han är ca 10 år.
Han är skimmel -.-''
Han har en typ enäggstvilling... Charma.
I Skritten är han lite trög och man måste få igång honom på en gång.
I Traven så blir han så pass pigg att han ibland lägger in något galopp
steg, men är rolig att jobba med.
I Galoppern så har han två stycken, en hel pigg som han bara springer
iväg med, och den andra är mer sansad och rolig att arbeta med och
gå i form med.
Han hoppar jätte fint, men man måste kunna styra och ha bra blick
och kontroll med honom eftersom han kan få väldigt snabb galopp
och springa
iväg. Han kan hoppa högt men det kan gå ännu bättre med en ryttare
med bra sits.
I dressyren så kan han gå jätte fint, och han lyssnar jätte bra på
skänkeln! Men han är nog ingen riktig dressyr häst, han KAN gå
fint men jag tror han hellre har lite fart i ridningen.
Tyvärr har jag inte provat terräng med honom men jag tror det är
ungefär somi hoppningen med honom då. Tror att han skulle tycka
det var kul.
Jag har lust att gå där med Freddi (o någon/några fler?) nästa sommar
och kanske även gå på Sindarve, det står emellan dom eller båda dom.
För Sindarve har sportlovsläger som jag kanske i så fall går på. Och
betalar själv, får se om jag går själv elr inte...
Pözzii
Failier
Jag dissar er för min kanin, jag dissade er för ridlägret (som var för
den delen SKIT BRA!!) men jag är tvungen att ta en paus. Eller egentligen
orkar jag bara inte blogga för nu, men jag vill vänta lite innan jag börjar
blogga igen. Men det varar inte länge, för att jag älskade Boyen så
pass mycket så att jag MÅSTE skriva ;D Boyen var hästen jag hade,
helt undebar! Har t.o.m gjort en henna tatuering Boyen <3 .
Ture mår ju fortfarande inte bäst, bra eller okej. Hans bakben är
fortfarande inte bra, vi kanske ska ge mer medicin eller så... med honom.
Men jag är i alla fall hemma och det blir nog ett inlägg snarast xD
Pözzii
Korv, nej nu du. Nu börjar resan på riktigt :)
Hej! Idag, klockan prick tolv o.O Då börjar ridlägret, alltså den roliga delen av resan :) Nu sover Feddi och det är vara fyra stycken uppe ön, dock två av varje familj. Jag kommer vara jäääätttteee flummiga idag, tror jag. Det pirrar ju hela kroppen! Haha xD Idag blir det bye bye horses and dogs, för nu blir det GANNARVE!!! Äh, nu ska jag göra något vettigt :)
Resan hit till landet
Hej! Ni har kanske märkt nu att blogging blir det inte mycket av ;D Resan hit var först en tre kvart med bil till båten i Nynäshamn, sedan tre och en halv timme med båt och sedan en halvtimme med bil till gården. Nu är jag iaf här, sen igår. Jag skulle ju ha åkt i förgår kväll, men om det orkar jag inte skriva så mycket om, men min kanin Ture blev sjuk så vi fick åka in till Nacka djurklinik, där undersökte dom honom och han fick en spruta. Diagnosen blev att hans nerv led till bakbenen funkar inte, antingen är det en inflammation som trycker på ryggraden, eller en tumör. Nu ska vi ge honom medicin en gång per dag i en vecka, än så länge. Vi ska även väga honom en gång i veckan och se om han får ner eller inte. Om han går ner så... Nej, nej. Det orkar jag inte ta upp. Men det där ska mina grannar göra nu, med på måndag kommer min Pappa hem och gör det. Här på Gotland så har vi badat, hälsat på hästarna om och om och om igen och samma sak med hundarna, även gått ut med dom. Jag, Freddi och Tilda sover tillsammans i ett rum, myyysigt. På lördag är det RIDLÄGER!!!!!!!! Haha, mums. Jag har iaf massa myggbet som jag lite märkt förrän nu! xD Idag ska vi iaf åka och bada på ett badland, som jag älskade när jag var mindre, och hoppas att jag kommer göra det nu. Aja, nu ska jag göra mig i ordning för dagen :) Pözzii
Don´t live me know
Lämnar du mig nu, lämnar du oss båda.
Klara och mig. Mig och Klara.
Om du lämnar oss nu, ska jag se till att Klara följer dig efter.
Jag kommer sakna dig, jag saknar dig redan.
Jag hoppas du klarar dig, men det är tveksamt.
Dom lovar inget, ingen lovar.
Tårarna rinner, tårarna kommer för alltid rinna för dig.
Varje gång, dom rinner, så är det för dig.
Det där kan jag inte skriva, för det kan jag inte lova.
Jag kan gråta för att det gör ont, för vad som helst.
Inte alltid dig, men ofta. Nu, nu är det för dig!
Ture är sjuk, igen, för tredje gången nu. I vänster bakben, förra gången var det höger, två gånger. Jag vet inte vad jag ska göra. Dom säger att dom inte är säkra på om han kommer överleva eller ej. Om han måste avlivas så avliver jag också Klara. Min mamma sa en gång "Om en dör så kan ma n inte låta den andra dö av sorg" och detta ska jag göra. Men jag är orolig för att om vi tar Ture in i sjukhuset klockan halv två, så kommer Klara vara ensam hemma. Hur kommer hon må då? Jag vet inte, jag behöver duscha. Men vågar inte lämna Ture o Klara.
//Sörjande Kamie
När det inte går att blir sämre, så kommer du.
Min kompis , Jack, visade denna för mig. Älskar den!
Idag så ger vi oss äntligen av till Gotland. Hon vi ska bo hos hade inte köpt en ny ponny än, men dom hade massa andra hästar <3 Ska fråga om man får provrida lite. Jag och Fjäddi alltså. Det kanske blir lite blogging tills på Söndag, men sen är det ridläger i en vecka. Punkt slut :D Ska bli jätte kul :)
Pözzii
Novellen om Zara, Novellen med sorgligt slut, Novellen om döden.
Novell:
”Kan du gå ut med Lilo?” Ropar min min Pojkvän genom huset.
”Jadå!” Svarar jag och stänger av min Mac dator som jag fick i Julas. Jag går genom korridoren. Den gula fula korridoren som vi aldrig lyckas få snygg, till hallen, tar hennes koppel från en gammal järn krock, och plockar i lite hund godis i en svart liten påse. Jag drar på mig mina kängor och en mörkbrun jacka.
”Lilo, gumman?” Ropar jag in i lägenheten och hör snart ett ljud av springandes tassar emot trägolvet. Vår lilla Beagle kommer springandes in i hallen. Jag böjer mig ner och får en blöt puss av henne. Jag klappar henne över ryggen och drar på henne sin sele.
Lilo är mitt liv, förutom min Pojkvän Jonah. Lilo kommer från min systers uppfödning och hade svårt att andars. Efter två intensivera operationer kunde hon andars normalt igen. Jonah vill egentligen inte ha så mycket att göre med henne, men han har inte heller något emot henne. Medan jag älskar henne. Hon är min lilla ögonsten, på ett halvår.
”Vi går nu!” Ropar jag och min Pojkvän muttrar något till svar. Jag öppnar trädörren och Lilo skjuter sig ut ur lägenheten. Vi går till den gamla hissen och jag trycker på knappen. Jag ser genom det tunna gallret att hissen är på väg. När det kommer ta det en stund innan dom gamla tröga dörrarna öppnar sig. Lilo hoppar glatt in i hissen. Hon älskar hissar, hon gillar hur dom åker ner och kittlas i magen. Eftersom vi lika väl kan gå i trappan så är det bara två våningar. Slutar lika snabbt det börjar. Vi går ut ur hissen och jag puttar upp den tunga ytterdörren. Vi kommer ut i den bäck svarta hösten mörker. Vi bort mitt inne i Gamla stan, en av min gamla farmors lägenhet som jag ärvde när hon dog, när jag var sju. Jag minns inte henne längre, men jag tackar henne än för lägenheten.
Jag svänger åt höger på en gång och går på en liten trottoar med sprickor i. Jag tittar upp på dom gamla lyktorna, som knappt lyser något längre, på dom gamla slita gula husen som reser sig om oss. Helt plötsligt stannar Lilo för att kissa. Jag stannar, suckar och det ända som hörs i mörkret är mina andetag. Sedan fortsätter vi några hundrameter innan vi än en gång svänger åt höger. Här har jag inte gått med Lilo innan, så hon stannar va annan meter för att lukta eller lämna urin spår. Ett par nykära personer som ser ut och vara lika gamla som jag, runt tjugo. Dom går lika snabbt som dom kom på gatan. Fågel kvittel och någon bil som gasar högt så att det ekar bland husen. Vi kommer till en park på höger sidan, den har vi endast varit i på dagen eftersom det sägs vara missbrukare där på nätterna. Jag ser inte längre vårt hus, men om jag svänger höger och sedan höger igen så kommer jag tillbaka på rätt gata.
Då börjas det spela Boyfriend av min mobiltelefon. Det är Jonah.
”Zara.” Svarar jag.
”Kan du skynda dig hem?”Frågar hans sametslena stämma. Jag suckar, detta är min enda egna stund utan jobb och andra saker. Bara jag och Lilo.
”Whay?” Frågar jag och får stanna för att Lilo ska lukta på något intressant.
”Tv är paj, igen.” Säger han och jag suckar. ”Snälla! Det är bara du som vet hur man gör, snälla, min ängel.”
”Bara för att du är så gullig, men nästa gång så får du leva utan sporten.” Varnar jag och börjar äntligen gå igen. Han är på väg att säga emot men jag avbryter. ”I typ en kvart! Men jag kommer!”
”Tack, du är bäst. ” Säger han och jag flinar och skrockar så att han även kan höra att jag blir glad av hans smicker.
Vi lägger på, nu är bara ett problemet som återstår, vilken väg ska jag ta? Ska jag gå tillbaka eller gena genom parken? Lilo börjar dra i kopplet, framåt. Jag låter henne välja vägen och fortsätter då att gå. Då ser jag en ensam man gå åt andra hålet. Han ser dyster ut men mer hinner jag inte fundera över det, för då är det dags att gena. Lilo går glatt åt det ny hålet. Parken är mörk. Och är kanske bara ungefär femhundra meter lång. Vi går på asfalten som lyses upp av gamla lyktstolpar som är nedklottrade och som varannan ej fungerande.
Man får en obehaglig känsla av mörkret, som ögon som blickar. Andetag i nacken, steg bakom ryggen. Jag skyndar mig och hör då snyftningar längre fram. Sen hör jag hur det bryts ut i ett skratt. En man visar sig framför vägen. Jag drar Lilo närmare mig. Jag är bered att skrika ”Hem” till henne då vi tränade henne att springa hem när hon kommit bort. Då var det meningen att någon skulle säga det ordet på något sätt och då skulle hons springa dit. Om det händer något nu, så överlever i alla fall henne. Vi har även lärt henne att leta reda på oss med våra namn.
”Är det mitt fel?” Frågar mannen i ett skrövligt skjut. Han har på sig en fin kostym och flickan som gråter sitter vid ett träd inte långt bort ifrån honom.
”Vad?” Frågar jag skrämt. Jag backar några steg och drar Lilo med mig.
”Att hon gråter, så klart!” Utbrister han, full. Han är självklart full.
”Jag vet inte, jag var inte med. ” Han är bara fem meter ifrån mig nu, jag backar men han följer bara efter. Jag tittar bakom ryggen och ser en husvägg någon meter bakom mig. Jag backar och min rygg stöter emot den hårda vägen. Han närmar sig ännu mer.
”Låt henne va!” Skriker tjejen ifrån grannen. Hon bryter på Spanska och ser väldigt liten ut.
”Tyst!” Säger han bara och gör en gest så som om han hade slagit henne över kinden. Hon slänger samtidigt med huvudet och vägrar att titta mer åt vårt håll. Han blixtrar i ögonen och återvönder surt till mitt som inget hänt.
”Ljug inte!” Skriker han och står nu någon decimeter ifrån mig. ”Vad det jag?”
Jag nickar, sedan skakar jag på huvudet av rädsla. Jag vet inte vilket svar han är ute efter. Han tar sats med foten och sparkar. Om jag tittar ner på vad han sparkade på så skulle våra huvuden krocka. Då hör jag ett gnälligt tjut. Lilo.
”Nej!” Skriker jag och försöker putta bort honom för att se ner, men jag misslyckas. Jag hör hur hon reser sig upp igen och jag stirrar mördande på mannen. Han flinar otäckt.
”Hem, Lilo, Hem!” Skriker jag och mannen tittar frågande på mig. Jag ser Lilo springa bakom honom, förbi tjejen och hon springer ut ur den och hemåt. Nu är det bara jag också, tanken slår mig. Jag försöker hopplöst rymma ifrån honom. Nu står han med händerna mot väggen bakom mig.
”Snälla, låt mig gå!” Mumlar jag och börjar gråta tyst. Han sträcker fram handen och torkar bort min tår. Fan heller.
”Låt, mig va, ditt pervo!” Skriker jag och smackar till honom över kindern. Fan. Vad har jag gjort. Han tittar ursinnit upp och slår mig över kinden. Det bränner men jag ger mig inte. Jag sparkar honom i magen och han tar tag i mitt huvud. Sekunderna stannar nästan, så långsamt går det. När han slår mitt huvud om och om igen i väggen. Jag skriket hjärtskärande och sparkar med benen, men missar. Jag ser nu en man går förbi parken och jag skriker igen. Då hör jag sirener. Mannen släpper mig, men jag är livlös. Jag stirrar upp i rymden, men nu försvinner min syn. Det blixtrar till.
Jag ser Lilo slicka mig i ansiktet, Det blixtrar igen jag ser när jag såg Jonah första gången.
Blixt Jag skrattar med min bästis Carolina. En stor smäll Min mammas bergrävning.
”Zara, hör du mig?” Hör jag en mans röst.
”ahb” Blir ordet som skulle blivit 'ja'. Rösterna försvinner.
Blixt. Pappas min när jag bestämde mig att behålla Farmors lägenhet .Smäll. När jag och Jonah målar om hallen för tredje gången. Synen kommer tillbaka. Jag ser taket i en bil, den är gul och grön.
Blixt. En begraving. Blixt. Blommor på en kista, min favorit blommor. Röda rosor. Blixt. Jonah sörjer. Blixt. Pappa sörjer Blixt. Min döda mamma sörjer Blixt. Min syster sörjer Blixt. Jonah ensam i ett vårt sovrum. Sörjer. Sörjer mig.
Jag skriker rakt ut och jag hör hur dom runt mig rör sig ännu snabbare. Det gör så ont. Det bränner. Blodet pumpar, jag är blöt i munnen. Jag kvävs av vattnet. Jag stirrar än en gång, men denna gången i en lampa. Operation sal. Jag hostar. Blixt. Jag ser blod rinna ner för ansiktet. Jag ser vanligt igen. Jag hör gråtande människor. Dom tjuter av ilska och sorg. Jag skulle ha vilja trösta, men jag ligger kvar. Jag hostar. Blodet pumpas. Det bränner. Jag försöker skrika med det går inte. Någon tar min hand, Jonah. Han ser proffsig ut i gröna läkare kläder. Men hans ögon ser oroliga ut, som om han skulle mista sin Pappa. Dom älskar varandra så. Jag ler, eller jag försöker i alla fall. Han stryker min hand, jag stryker tillbaka, han trycker min hand och jag trycker tillbaka. Han ler med ögonen men sen så ställer han sig på knä, kysser min hand.
”Jag ska ta hand om Lilo, för dig. ” Mumlar han. Jag försöker fråga varför, men då blir det än till Blixt. Det kommer ingen bild. Bara svart. Bara svart, svart dom döden.
Jag gråter t.o.m själv i slutet. Men, men. Så kan det va ibland. Nehe, inte vara glad nu ne.
Pözzii
Man vill ha sin bit av kakan, man vill äta den hel.
För man vill ha vad man vill ha å man man vill ha det nu
Och om man ser en möjlighet att få så kvittar det hur
För vi är vildare än djur när det gäller å ta
Och står någon i min väg, ja då smäller det bra
ingenting e heligt för nu roffar vi åt
å kan man tjäna på ett tåg, ja då hoppar vi på
Jag menar, varför kompromissa, varför vika en tum?
För någon annan gjorde det - ska jag vara lika dum?
Jag menar jag vill ha det bra som de rika har
om dom är hänsynslösa är jag likadan
men vad dom inte vet e att jag inte har nåt å förlora
Så betänkligheterna för mig kan aldrig vara stora
Alla vill till himmelen men få vill ju dö
Man vill kamma in vinningen, men sår inga frön
Man vill ha sin bit av kakan & man vill äta den me
Folk vill ta tillbaka, men vägrar att ge
Och jag ska göra vad jag gör, och jag ska göra det gott
Och fortsätta till nån kommer och berövar min lott
För vem bestämmer rätt och fel när moralen är död
Och folk mördar ju varandra för sitt dagliga bröd
Staten backar bakåt, företagen tar över
Och dom pratar en massa prat men ger oss dåliga löner
Så mycket skit att man kan tro miljoner magar tömts
Så dom tvingar oss simma runt i ett hav av lögner
Sanningen är numera ett minne blott
Varje sak vi lägger till så försvinner nåt
Ja, detta mina damer och herrar är vad vi är
Men jag hör gubbarna på TV säga dom vill ha fred
Alla vill till himmelen men få vill ju dö
Man vill kamma in vinningen, men sår inga frön
Man vill ha sin bit av kakan & man vill äta den me
Folk vill ta tillbaka, men vägrar att ge
Och jag ska, spotta epistlar som det
Var min sista dag och jag visste om det
Jag kanske hittar svaren i sista ronden
Har missat så många val att det visslar om det
Listan är lång den som vägen dit och dylikt
Kosta vad det vill, till säkerligen ett dyrt pris
Har tänkt på det, men mestadels ytligt
Fel djupdyk det testar en psykiskt
Man får betala för allt som betyder nåt
Sån är lagen, inget alls vi kan fly ifrån
Jag ser det jag ser och ser inget annat
Och det jag ser när jag tittar gör mig redigt förbannad
Vi är på väg någonstans och jag vet inte vart
Hoppas vi kan komma på det medan planeten är kvar
Prylar, grejer, saker är det något att ha?
Men är det sår i hjärtat på dom som plågar oss bra
Jag menar riskerna är många, men dom måste vi ta
För lidandet blir ännu större utan nåt kapital
Konsekvenserna spelar mig ingen roll
den enda hjälp som jag kan få kommer ju inifrån
Och man kan fråga vem man vill, även de vänliga
Men ingen här har råd att assistera främlingar
Så det hela resulterar i en nedåtspiral
Så vi kör en mano a mano tills den ene är kvar
Alla vill till himmelen men få vill ju dö
Man vill kamma in vinningen, men sår inga frön
Man vill ha sin bit av kakan & man vill äta den me
Folk vill ta tillbaka, men vägrar att ge
Har läst liv, med många problem.
Man blir deppad, men kan ändå inte förstå.
Vad Dom går igenom.
Gud e så deppad nu, när jag läste allt :(
Pözzii
självmord med köttbullar
Jag vet inte vad som är fel på mig, men något.
Det kan ibland göra ont, att inte veta.
Men ibland, är det skönt.
Att inte veta, vad som händer här nest.
Pözzii
Packa, packa ,packa ,packa bort din sura min!
Denna bjuder jag på xD Oredigerad.
Denna är Redigerad.
Det gick inte att få den störe...
O ibland så redigerar jag vidare ;D
Idag ska jag packa packa packa -.-'' Min väska är typ full men jag har massa
med småsaker kvar att packa... Önska mig lycka till! Haha xD <3 Nu ska jag
äta frukost iaf,
Pözzii
Svart och vitt, o allt däremellan
Bilden är liten, men hjärtat är stort.
Jag hade inget att blogga om, så jag har läst andras. Dom stora, är dom som lider mest. Det finns så stora, starka bloggare som inte alls är särskilt gammla och det är emot dom svaga dom orden skadar. Alla skriver alltid om elaka meningar med sårande ord. Man kan inte ha en blogg utan att ta skada av den. I alla fall verkar det så. Så många talanger som meningar förstör. Man kan vara hur stor och modig som helst, i en blogg. Men innerst inne ser dom bara dom två sårande kommentarerna av dom 80. Så många, som kan ta sig så långt, förstörs av det Sårande. Som förstör både bloggen och människorna. Minnen för livet. Varför vill någon ta dom fina och göra dom sårande, minnerna. Läst det, nöj dig, annars. Skit i det! TRYCK PÅ EN KNAPP, OCH DU ÄR BORTA. Ifrån det som verkar störa dig sååå! På det som gör att du måste läsa, trycka, skriva o skicka... Sårande ord. Vad är det som tvingar er? Att fortsätta? Kan ni inte lämna, låta dom sköta sitt. Dom är inte dumma, dom vet vad som är rätt och fel. Varför? SKa det vara så svårt? Jag fattar inte, man kan be, man kan hoppas, men man kan inte såra. Be dom göra rätt, Hoppas att dom lyder, inte Såra dom. Aldrig såra någon. Impossible.
Pözzii
Varför försöka när man alltid misslyckas?
Första.
Andra.
Tredje.
god morgon!
Vaknade nyss och är fortfarande ganska trött xD Men har inget att
skriva om, får se vad som händer inder dagen. Troligtvis packar jag ;D
Pözzii
En t-shirt, ifrån Ginia trocot för 99kr.
Jeans kjol ifrån Gina, för 349 kr.
En svart Polo-tröja, ifrån gina för 199kr.
På kappahl sida fanns inte tröjan + byxorna jag oxå köpte, så jag gjorde egan bilder xD
Tröja, Kappahl, 199kr.
Jeggings, Kappahl, rea för 199 kr.
Gillar tröjan :D Och jeans kjolen, mest.
Efter att jag och min Mamma handlat, Mamma betala xD Tack! Så gick
vi och åt lunch, pasta. Sedan köpta vi kanin godis + kanin mat och sedan
åkte vi hem. Imorgon ska vi två (+ kanske mammas kompis som för
den delen sover här nu medan den familjen bygger om, så alltså
bor hela familjen här på kvällarna, jobbar med huset på dagen.) följer
med till en Lakrits affär inne i stan, sedan ska vi äta med min Pappa.
Hade tänkt att hälsa på den lilla skolan Vittra, som började den 16...
Stackarna! Jag och Freddi pratade om det, men kanske gör det själv.
pözzii
Jag & Boyen och Charma & Freddi rider fram... I trav utan hinder Haha xD
Jag har en video på när vi hoppar men den är för stor för att lägga upp...
Vi kom 6:an på 42 sekunder, bara någon sekund efter femman som
fick en rosett. (Jag fick en vit...)
Om en vecka börjar skolan :S Fast det ska nog bli kul iaf, ny skola,
nya vänner och nya hemska människor xD
Pözzii
Novell:
”Kan du gå ut med Lilo?” Ropar min min Pojkvän genom huset.
”Jadå!” Svarar jag och stänger av min Mac dator som jag fick i Julas. Jag går genom korridoren. Den gula fula korridoren som vi aldrig lyckas få snygg, till hallen, tar hennes koppel från en gammal järn krock, och plockar i lite hund godis i en svart liten påse. Jag drar på mig mina kängor och en mörkbrun jacka.
”Lilo, gumman?” Ropar jag in i lägenheten och hör snart ett ljud av springandes tassar emot trägolvet. Vår lilla Beagle kommer springandes in i hallen. Jag böjer mig ner och får en blöt puss av henne. Jag klappar henne över ryggen och drar på henne sin sele.
Lilo är mitt liv, förutom min Pojkvän Jonah. Lilo kommer från min systers uppfödning och hade svårt att andars. Efter två intensivera operationer kunde hon andars normalt igen. Jonah vill egentligen inte ha så mycket att göre med henne, men han har inte heller något emot henne. Medan jag älskar henne. Hon är min lilla ögonsten, på ett halvår.
”Vi går nu!” Ropar jag och min Pojkvän muttrar något till svar. Jag öppnar trädörren och Lilo skjuter sig ut ur lägenheten. Vi går till den gamla hissen och jag trycker på knappen. Jag ser genom det tunna gallret att hissen är på väg. När det kommer ta det en stund innan dom gamla tröga dörrarna öppnar sig. Lilo hoppar glatt in i hissen. Hon älskar hissar, hon gillar hur dom åker ner och kittlas i magen. Eftersom vi lika väl kan gå i trappan så är det bara två våningar. Slutar lika snabbt det börjar. Vi går ut ur hissen och jag puttar upp den tunga ytterdörren. Vi kommer ut i den bäck svarta hösten mörker. Vi bort mitt inne i Gamla stan, en av min gamla farmors lägenhet som jag ärvde när hon dog, när jag var sju. Jag minns inte henne längre, men jag tackar henne än för lägenheten.
Jag svänger åt höger på en gång och går på en liten trottoar med sprickor i. Jag tittar upp på dom gamla lyktorna, som knappt lyser något längre, på dom gamla slita gula husen som reser sig om oss. Helt plötsligt stannar Lilo för att kissa. Jag stannar, suckar och det ända som hörs i mörkret är mina andetag. Sedan fortsätter vi några hundrameter innan vi än en gång svänger åt höger. Här har jag inte gått med Lilo innan, så hon stannar va annan meter för att lukta eller lämna urin spår. Ett par nykära personer som ser ut och vara lika gamla som jag, runt tjugo. Dom går lika snabbt som dom kom på gatan. Fågel kvittel och någon bil som gasar högt så att det ekar bland husen. Vi kommer till en park på höger sidan, den har vi endast varit i på dagen eftersom det sägs vara missbrukare där på nätterna. Jag ser inte längre vårt hus, men om jag svänger höger och sedan höger igen så kommer jag tillbaka på rätt gata.
Då börjas det spela Boyfriend av min mobiltelefon. Det är Jonah.
”Zara.” Svarar jag.
”Kan du skynda dig hem?”Frågar hans sametslena stämma. Jag suckar, detta är min enda egna stund utan jobb och andra saker. Bara jag och Lilo.
”Whay?” Frågar jag och får stanna för att Lilo ska lukta på något intressant.
”Tv är paj, igen.” Säger han och jag suckar. ”Snälla! Det är bara du som vet hur man gör, snälla, min ängel.”
”Bara för att du är så gullig, men nästa gång så får du leva utan sporten.” Varnar jag och börjar äntligen gå igen. Han är på väg att säga emot men jag avbryter. ”I typ en kvart! Men jag kommer!”
”Tack, du är bäst. ” Säger han och jag flinar och skrockar så att han även kan höra att jag blir glad av hans smicker.
Vi lägger på, nu är bara ett problemet som återstår, vilken väg ska jag ta? Ska jag gå tillbaka eller gena genom parken? Lilo börjar dra i kopplet, framåt. Jag låter henne välja vägen och fortsätter då att gå. Då ser jag en ensam man gå åt andra hålet. Han ser dyster ut men mer hinner jag inte fundera över det, för då är det dags att gena. Lilo går glatt åt det ny hålet. Parken är mörk. Och är kanske bara ungefär femhundra meter lång. Vi går på asfalten som lyses upp av gamla lyktstolpar som är nedklottrade och som varannan ej fungerande.
Man får en obehaglig känsla av mörkret, som ögon som blickar. Andetag i nacken, steg bakom ryggen. Jag skyndar mig och hör då snyftningar längre fram. Sen hör jag hur det bryts ut i ett skratt. En man visar sig framför vägen. Jag drar Lilo närmare mig. Jag är bered att skrika ”Hem” till henne då vi tränade henne att springa hem när hon kommit bort. Då var det meningen att någon skulle säga det ordet på något sätt och då skulle hons springa dit. Om det händer något nu, så överlever i alla fall henne. Vi har även lärt henne att leta reda på oss med våra namn.
”Är det mitt fel?” Frågar mannen i ett skrövligt skjut. Han har på sig en fin kostym och flickan som gråter sitter vid ett träd inte långt bort ifrån honom.
”Vad?” Frågar jag skrämt. Jag backar några steg och drar Lilo med mig.
”Att hon gråter, så klart!” Utbrister han, full. Han är självklart full.
”Jag vet inte, jag var inte med. ” Han är bara fem meter ifrån mig nu, jag backar men han följer bara efter. Jag tittar bakom ryggen och ser en husvägg någon meter bakom mig. Jag backar och min rygg stöter emot den hårda vägen. Han närmar sig ännu mer.
”Låt henne va!” Skriker tjejen ifrån grannen. Hon bryter på Spanska och ser väldigt liten ut.
”Tyst!” Säger han bara och gör en gest så som om han hade slagit henne över kinden. Hon slänger samtidigt med huvudet och vägrar att titta mer åt vårt håll. Han blixtrar i ögonen och återvönder surt till mitt som inget hänt.
”Ljug inte!” Skriker han och står nu någon decimeter ifrån mig. ”Vad det jag?”
Jag nickar, sedan skakar jag på huvudet av rädsla. Jag vet inte vilket svar han är ute efter. Han tar sats med foten och sparkar. Om jag tittar ner på vad han sparkade på så skulle våra huvuden krocka. Då hör jag ett gnälligt tjut. Lilo.
”Nej!” Skriker jag och försöker putta bort honom för att se ner, men jag misslyckas. Jag hör hur hon reser sig upp igen och jag stirrar mördande på mannen. Han flinar otäckt.
”Hem, Lilo, Hem!” Skriker jag och mannen tittar frågande på mig. Jag ser Lilo springa bakom honom, förbi tjejen och hon springer ut ur den och hemåt. Nu är det bara jag också, tanken slår mig. Jag försöker hopplöst rymma ifrån honom. Nu står han med händerna mot väggen bakom mig.
”Snälla, låt mig gå!” Mumlar jag och börjar gråta tyst. Han sträcker fram handen och torkar bort min tår. Fan heller.
”Låt, mig va, ditt pervo!” Skriker jag och smackar till honom över kindern. Fan. Vad har jag gjort. Han tittar ursinnit upp och slår mig över kinden. Det bränner men jag ger mig inte. Jag sparkar honom i magen och han tar tag i mitt huvud. Sekunderna stannar nästan, så långsamt går det. När han slår mitt huvud om och om igen i väggen. Jag skriket hjärtskärande och sparkar med benen, men missar. Jag ser nu en man går förbi parken och jag skriker igen. Då hör jag sirener. Mannen släpper mig, men jag är livlös. Jag stirrar upp i rymden, men nu försvinner min syn. Det blixtrar till.
Jag ser Lilo slicka mig i ansiktet, Det blixtrar igen jag ser när jag såg Jonah första gången.
Blixt Jag skrattar med min bästis Carolina. En stor smäll Min mammas bergrävning.
”Zara, hör du mig?” Hör jag en mans röst.
”ahb” Blir ordet som skulle blivit 'ja'. Rösterna försvinner.
Blixt. Pappas min när jag bestämde mig att behålla Farmors lägenhet .Smäll. När jag och Jonah målar om hallen för tredje gången. Synen kommer tillbaka. Jag ser taket i en bil, den är gul och grön.
Blixt. En begraving. Blixt. Blommor på en kista, min favorit blommor. Röda rosor. Blixt. Jonah sörjer. Blixt. Pappa sörjer Blixt. Min döda mamma sörjer Blixt. Min syster sörjer Blixt. Jonah ensam i ett vårt sovrum. Sörjer. Sörjer mig.
Jag skriker rakt ut och jag hör hur dom runt mig rör sig ännu snabbare. Det gör så ont. Det bränner. Blodet pumpar, jag är blöt i munnen. Jag kvävs av vattnet. Jag stirrar än en gång, men denna gången i en lampa. Operation sal. Jag hostar. Blixt. Jag ser blod rinna ner för ansiktet. Jag ser vanligt igen. Jag hör gråtande människor. Dom tjuter av ilska och sorg. Jag skulle ha vilja trösta, men jag ligger kvar. Jag hostar. Blodet pumpas. Det bränner. Jag försöker skrika med det går inte. Någon tar min hand, Jonah. Han ser proffsig ut i gröna läkare kläder. Men hans ögon ser oroliga ut, som om han skulle mista sin Pappa. Dom älskar varandra så. Jag ler, eller jag försöker i alla fall. Han stryker min hand, jag stryker tillbaka, han trycker min hand och jag trycker tillbaka. Han ler med ögonen men sen så ställer han sig på knä, kysser min hand.
”Jag ska ta hand om Lilo, för dig. ” Mumlar han. Jag försöker fråga varför, men då blir det än till Blixt. Det kommer ingen bild. Bara svart. Bara svart, svart dom döden.
Jag gråter t.o.m själv i slutet. Men, men. Så kan det va ibland. Nehe, inte vara glad nu ne.
Pözzii
Och om man ser en möjlighet att få så kvittar det hur
För vi är vildare än djur när det gäller å ta
Och står någon i min väg, ja då smäller det bra
ingenting e heligt för nu roffar vi åt
å kan man tjäna på ett tåg, ja då hoppar vi på
Jag menar, varför kompromissa, varför vika en tum?
För någon annan gjorde det - ska jag vara lika dum?
Jag menar jag vill ha det bra som de rika har
om dom är hänsynslösa är jag likadan
men vad dom inte vet e att jag inte har nåt å förlora
Så betänkligheterna för mig kan aldrig vara stora
Alla vill till himmelen men få vill ju dö
Man vill kamma in vinningen, men sår inga frön
Man vill ha sin bit av kakan & man vill äta den me
Folk vill ta tillbaka, men vägrar att ge
Och jag ska göra vad jag gör, och jag ska göra det gott
Och fortsätta till nån kommer och berövar min lott
För vem bestämmer rätt och fel när moralen är död
Och folk mördar ju varandra för sitt dagliga bröd
Staten backar bakåt, företagen tar över
Och dom pratar en massa prat men ger oss dåliga löner
Så mycket skit att man kan tro miljoner magar tömts
Så dom tvingar oss simma runt i ett hav av lögner
Sanningen är numera ett minne blott
Varje sak vi lägger till så försvinner nåt
Ja, detta mina damer och herrar är vad vi är
Men jag hör gubbarna på TV säga dom vill ha fred
Man vill kamma in vinningen, men sår inga frön
Man vill ha sin bit av kakan & man vill äta den me
Folk vill ta tillbaka, men vägrar att ge
Och jag ska, spotta epistlar som det
Var min sista dag och jag visste om det
Jag kanske hittar svaren i sista ronden
Har missat så många val att det visslar om det
Listan är lång den som vägen dit och dylikt
Kosta vad det vill, till säkerligen ett dyrt pris
Har tänkt på det, men mestadels ytligt
Fel djupdyk det testar en psykiskt
Man får betala för allt som betyder nåt
Sån är lagen, inget alls vi kan fly ifrån
Jag ser det jag ser och ser inget annat
Och det jag ser när jag tittar gör mig redigt förbannad
Vi är på väg någonstans och jag vet inte vart
Hoppas vi kan komma på det medan planeten är kvar
Prylar, grejer, saker är det något att ha?
Men är det sår i hjärtat på dom som plågar oss bra
Jag menar riskerna är många, men dom måste vi ta
För lidandet blir ännu större utan nåt kapital
Konsekvenserna spelar mig ingen roll
den enda hjälp som jag kan få kommer ju inifrån
Och man kan fråga vem man vill, även de vänliga
Men ingen här har råd att assistera främlingar
Så det hela resulterar i en nedåtspiral
Så vi kör en mano a mano tills den ene är kvar
Man vill kamma in vinningen, men sår inga frön
Man vill ha sin bit av kakan & man vill äta den me
Folk vill ta tillbaka, men vägrar att ge