Jag kommer snart leva vidare utan dig,
saken är bara:
När ska man skriva ' R.I.P' på facebook?
När kommer det hända,
kommer jag att stanna hemma hela dagen.
Låta dagen bli till ditt minne.
Sorgen kommer bli ett minne,
glädjen vi hade,
kommer bli ett minne.
När jag stog ovanför nerförsbacken och hoppade upp och ner vid min Pappas sida av nyfikenhet. Men han teg, som en mus, för vart vi skulle.
Jag hade den bruna kaninen i knätt, föräldrarna pratade om något om dom två. Då, helt oväntat, hoppar den grå/vita kaninen ner för hennes knä till gräset. "Oj da" mumlar hon och ler. Jag tittar facinerat på den och håller extra hårt i den bruna i mitt knä. Den klor håller fats i mina mjuckis byxor och den lutar huvudet ner mot mina ben.
Jag och Lina ser till att gallret sitter ordentligt överallt. Sedan frågar vi min Pappa innan vi släpper dom i hagen. "Fika!" Skriker min Mamma och vi två öppnar dörren och går sedan och fikar. När vi sedan kommer tillbaka går Lina förre och säger plötsligt "Är inte det där...?" Och då ser jag den med. Det var den bruna kaninern som smitit!
Jag grät varje kväll, lovade mig själv. Lovade mina kaniner att jag, till sommaren, skulle vara mer med mina Niner. Det var vinter och kallt, och jag orkade inte, som den slöa personen jag är, att börja vara mer med mina kaniner då.
Jag behandlade dom inte rätt, men dom verkade må ganska bra ändå. Men det ska inte hända igen, för den tiden finns inte. I ett år! I ett år, struntade jag i er. Har sådan ångest för det, men så sa min Mammas kompis helt enkelt "Men man tröttnar alltid på något, men för alltid tillbaka lusten".
Jag kommer snart leva vidare utan dig </3
Fyra korssade hjärtan som i sju år av ditt liv.
Gonnsa miss U when you not here </3
Pözzii
Kommentarer <3
Jag kommer snart leva vidare utan dig,
saken är bara:
När ska man skriva ' R.I.P' på facebook?
När kommer det hända,
kommer jag att stanna hemma hela dagen.
Låta dagen bli till ditt minne.
Sorgen kommer bli ett minne,
glädjen vi hade,
kommer bli ett minne.
När jag stog ovanför nerförsbacken och hoppade upp och ner vid min Pappas sida av nyfikenhet. Men han teg, som en mus, för vart vi skulle.
Jag hade den bruna kaninen i knätt, föräldrarna pratade om något om dom två. Då, helt oväntat, hoppar den grå/vita kaninen ner för hennes knä till gräset. "Oj da" mumlar hon och ler. Jag tittar facinerat på den och håller extra hårt i den bruna i mitt knä. Den klor håller fats i mina mjuckis byxor och den lutar huvudet ner mot mina ben.
Jag och Lina ser till att gallret sitter ordentligt överallt. Sedan frågar vi min Pappa innan vi släpper dom i hagen. "Fika!" Skriker min Mamma och vi två öppnar dörren och går sedan och fikar. När vi sedan kommer tillbaka går Lina förre och säger plötsligt "Är inte det där...?" Och då ser jag den med. Det var den bruna kaninern som smitit!
Jag grät varje kväll, lovade mig själv. Lovade mina kaniner att jag, till sommaren, skulle vara mer med mina Niner. Det var vinter och kallt, och jag orkade inte, som den slöa personen jag är, att börja vara mer med mina kaniner då.
Jag behandlade dom inte rätt, men dom verkade må ganska bra ändå. Men det ska inte hända igen, för den tiden finns inte. I ett år! I ett år, struntade jag i er. Har sådan ångest för det, men så sa min Mammas kompis helt enkelt "Men man tröttnar alltid på något, men för alltid tillbaka lusten".
Jag kommer snart leva vidare utan dig </3
Fyra korssade hjärtan som i sju år av ditt liv.
Gonnsa miss U when you not here </3
Pözzii
Trackback
