Just thinking
To Them.
From me.
Always gonna love them.
Never gonna forgot them.
I love them.
Mitt minne kan inte bestämma sig
När jag sover på natten.
När jag lever på dagen.
När det regnar brukade jag tycka synd om mina utekaniner.
På natten brukade jag alltid mumla God natt.
I skolan brukade jag alltid undra, vad gör dom nu?
När det åskade imorse, jag undrade. Men tvärstannade. Ryste till. Mindes.
Inatt drömde jag. Jag såg dom, först var det underbart. Men sedan mindes jag. Så jag gallskrek efter Mamma och blev helt stum. Döv, jag fattade ingenting.
I skolan så bränner det i hjärtat, hela tiden. Kan inte sluta.
Det gör så ont. Jag kan fortfarande inte förstå. Jag vill inte, får inte, kan inte. Jag vägrar att titta, på buren som står där än. Jag vill inte ha med något av det att göra. Skit i det. Jag bryr mig inte om det längre. Jag orkar inte. Men man måste leva. Följa stigen vidare. Men jag vet att ingen fattar. Alla sörjer på sitt sätt, ingen förstår mitt. Jag har gråtit så pass mycket, så nu gör det ont i ögonen nästan hela tiden.
Men jag måste, alla måste väll? Eller? Det är väll vad livet är, ett måste. Om men vill nått med det, såklart.
Pözzii
This song is speciell
Denna låten hade jag i huvudet i går kväll, den dagen jag bestämde mig för att avliva min bästa
kanin, mina bästa kaniner. Jag undrar om detta kommer bli ett misstag? Kanske är han frisk, nu.
Medan jag är i skolan. Fucking skola, kan dra åt helvetet. Jag som trodde det skulle bli kul, men
orkar inte nu. Orkar inte dra upp det, skolan är ju helt OK, det är TUMÖRER som gör livet SUCK.
Pözzii
Jag orkar fan inte mer
Gammal bild, jag har säkert redan använt den. Men det är på dom båda.
Jag har bestämt mig, imorgon ska du få sluta lida. Du ska komma till
'andra sidan', dom 'gröna ängarna' eller va fan man vill säga.
Kommer gråta mig till sömns, med minnet av att du inte kunde gå.
Att jag fick bära upp dig i natten och ner dig på dagen. Kommer sakna
dig, men du ska veta att du har visat mig vem jag är. Även om jag inte
varit den bästa ägaren, hoppas jag att du hade det bra. Hej då ♥
Idag, när jag kom hem möttes jag av att min lilla söta bruna Ture låg i gräset.
Jag gick fram för att klappa och han försökte gå iväg. Men misslyckades.
För han kunde inte gå... DÅ bestämde jag mig att det var slutet. Men det
tog en tid innnan jag vågade säga det till någon, var tvungen att vänja
mig vid tanken. Men det gick inte. Jag orkade inte längre, senare på
kvällen. Jag bröt ihop i min Mammas famn. Jag gjorde det igår innan skolan,
jag gjorde det förra veckan under studsmattan och nu. Jag orkar inte.
I skolan hänger jag inte med, lyssnar men inget kommer in. Folk 'hejar'
och krammas men jag vill bara gråta. Skolan är jävla helvetet nu.
Nu ska jag gråta, lida och dö. = somna. God natt...
Pözzii
Jag vill vara snäll, men då...
Blir allt fel.
Jag vill låta dig leva,
Så länge som möjligt.
Jag vill inte se dig lida,
Jag vill att du slipper det nu.
Jag är en djurplågare.
Som låter min kanin leva.
Lider varje dag som går.
Och det är jag som släpper dagarna förbi.
Kommer aldrig förlåta mig själv.
Jag orkar inte se mer.
Jag lovar. Jag ska få det att sluta.
Jag kommer snart leva vidare utan dig,
saken är bara:
När ska man skriva ' R.I.P' på facebook?
När kommer det hända,
kommer jag att stanna hemma hela dagen.
Låta dagen bli till ditt minne.
Sorgen kommer bli ett minne,
glädjen vi hade,
kommer bli ett minne.
När jag stog ovanför nerförsbacken och hoppade upp och ner vid min Pappas sida av nyfikenhet. Men han teg, som en mus, för vart vi skulle.
Jag hade den bruna kaninen i knätt, föräldrarna pratade om något om dom två. Då, helt oväntat, hoppar den grå/vita kaninen ner för hennes knä till gräset. "Oj da" mumlar hon och ler. Jag tittar facinerat på den och håller extra hårt i den bruna i mitt knä. Den klor håller fats i mina mjuckis byxor och den lutar huvudet ner mot mina ben.
Jag och Lina ser till att gallret sitter ordentligt överallt. Sedan frågar vi min Pappa innan vi släpper dom i hagen. "Fika!" Skriker min Mamma och vi två öppnar dörren och går sedan och fikar. När vi sedan kommer tillbaka går Lina förre och säger plötsligt "Är inte det där...?" Och då ser jag den med. Det var den bruna kaninern som smitit!
Jag grät varje kväll, lovade mig själv. Lovade mina kaniner att jag, till sommaren, skulle vara mer med mina Niner. Det var vinter och kallt, och jag orkade inte, som den slöa personen jag är, att börja vara mer med mina kaniner då.
Jag behandlade dom inte rätt, men dom verkade må ganska bra ändå. Men det ska inte hända igen, för den tiden finns inte. I ett år! I ett år, struntade jag i er. Har sådan ångest för det, men så sa min Mammas kompis helt enkelt "Men man tröttnar alltid på något, men för alltid tillbaka lusten".
Jag kommer snart leva vidare utan dig </3
Fyra korssade hjärtan som i sju år av ditt liv.
Gonnsa miss U when you not here </3
Pözzii
En liten sak som har en stor betydelse.
Igår behövde jag städa kaninburen, och då gjorde jag det. Tog en
plastpåse, tog den lilla, gula sandspaden och börja lägga ner
kaninskiten i påsen. När det var klart så slängde jag påsen och
gick och hämtade spån. Vi har en sån där stor spån påse, lika stor
som en såndär snöglobb/ sockerbitar med hö i. Den har jag haft
i flera månader! Räcker jätte länge, men igår tog den slut. Vet ni
vilken ångest jag fick... Slutet. Jag blev jätte fånigt men det var
jätte jobbigt, suck på mig själv. Detta med Ture är verkligen jobbigt.
Pözzii
Don´t live me know
Lämnar du mig nu, lämnar du oss båda.
Klara och mig. Mig och Klara.
Om du lämnar oss nu, ska jag se till att Klara följer dig efter.
Jag kommer sakna dig, jag saknar dig redan.
Jag hoppas du klarar dig, men det är tveksamt.
Dom lovar inget, ingen lovar.
Tårarna rinner, tårarna kommer för alltid rinna för dig.
Varje gång, dom rinner, så är det för dig.
Det där kan jag inte skriva, för det kan jag inte lova.
Jag kan gråta för att det gör ont, för vad som helst.
Inte alltid dig, men ofta. Nu, nu är det för dig!
Ture är sjuk, igen, för tredje gången nu. I vänster bakben, förra gången var det höger, två gånger. Jag vet inte vad jag ska göra. Dom säger att dom inte är säkra på om han kommer överleva eller ej. Om han måste avlivas så avliver jag också Klara. Min mamma sa en gång "Om en dör så kan ma n inte låta den andra dö av sorg" och detta ska jag göra. Men jag är orolig för att om vi tar Ture in i sjukhuset klockan halv två, så kommer Klara vara ensam hemma. Hur kommer hon må då? Jag vet inte, jag behöver duscha. Men vågar inte lämna Ture o Klara.
//Sörjande Kamie
Kanin galen
Nu har jag blivit kanin-galen eftersom jag insåg att jag värkligen älskar mina kaniner när Ture blev sjuk-för-en-dag och så är dom så fina! Så jag fortsätter att fundera på att skaffa nya kaniner (efter mina änglar som nu är sju...) och se till att dom blir hopp kaniner.
Men nu ska ni få veta lite om mina små söta kaniner:
Ture:
Namn: Ture!
Färg: Han är brun -.-''
Ras: Dvärgvädur
Modell: Liten
Ålder: Han har fyllt sju i år.
Mat: Han får (han och Klara delar matskål) tillsammans med Klara 7 matskedar mat per dag.
Allmänt: Han är väldigt tam och hur fort man bara går förbi (detta gäller dock bara mig) så springer han fram och vill bli klappad. Men när det är främlingar där så tar det ett tag innan han vågar sig fram. Han är inte alls blyg (för mig dock) och bli gärna klappad. Tyvärr gillar han inte koppel men han älskar tunnlar och små saker han kan hoppa/gömma/krypa med. Skulle ha kunnat bli en bra hoppkanin ;D
Speciellt: Han är helt beroende av mat, men han är ändå jätte tunn! xD
Klara:
Namn: Klara (hon hette lika dant som mig när jag fick henne)
Färg: Hon är "skimmel" i hästspråk, men hon är grå, vit, brun och svart, allt och lite till xD
Ras: Dvärgvädur
Modell: Medium/stor
Ålder: Hon fyllde oxå sju i år.
Mat: Hon får oxå 7 msk
Allmänt: Hon är en blyg dam som kan bli ganska sur. Ingen vill hon ha kontakt med utom Ture. När det kommer en kanin (som hon inte känner) utanför staketet bryr hon sig inte ens. Helt oberörd är hon. Kommer man nära så sticker hon, men jag försöker få henne tammare.
Speciellt: Hon är jätte tjock, men man ser henne sällan äta xD (Tvärt emot Ture)
Deras bur:
och här är samma bild fast omgjort:
Våningar: Den har fyra våningar
Ute hage?: ja, en riktigt stor en.
Tex Bild:
Hoppas ni är nöjda nu ;D
Ikväll ska jag träna lite igen men nu ska vi nog komma ut lite :D
Pözzii
jag lider av att se dig lida </3
Var inte så rädd, ingen tar maten ifrån dig...
... Om någon försöker finns jag här för att skydda dig <3
Men när Hon sover...
Finns jag, men du kan gå själv.
På dina små, vackra tassar.
Jag lovar och svär, jag kommer alltid vakta dig.
Ifrån att vara själv, ifrån att komma ifrån oss.
Jag lovar och svär, jag hoppas och tror.
Att jag kan se dig imorgon, min låtsas bror.
Ture, jag hoppas du kryar på dig <3 <3 <3 <3 <3 <3
Jag kommer snart leva vidare utan dig,
saken är bara:
När ska man skriva ' R.I.P' på facebook?
När kommer det hända,
kommer jag att stanna hemma hela dagen.
Låta dagen bli till ditt minne.
Sorgen kommer bli ett minne,
glädjen vi hade,
kommer bli ett minne.
När jag stog ovanför nerförsbacken och hoppade upp och ner vid min Pappas sida av nyfikenhet. Men han teg, som en mus, för vart vi skulle.
Jag hade den bruna kaninen i knätt, föräldrarna pratade om något om dom två. Då, helt oväntat, hoppar den grå/vita kaninen ner för hennes knä till gräset. "Oj da" mumlar hon och ler. Jag tittar facinerat på den och håller extra hårt i den bruna i mitt knä. Den klor håller fats i mina mjuckis byxor och den lutar huvudet ner mot mina ben.
Jag och Lina ser till att gallret sitter ordentligt överallt. Sedan frågar vi min Pappa innan vi släpper dom i hagen. "Fika!" Skriker min Mamma och vi två öppnar dörren och går sedan och fikar. När vi sedan kommer tillbaka går Lina förre och säger plötsligt "Är inte det där...?" Och då ser jag den med. Det var den bruna kaninern som smitit!
Jag grät varje kväll, lovade mig själv. Lovade mina kaniner att jag, till sommaren, skulle vara mer med mina Niner. Det var vinter och kallt, och jag orkade inte, som den slöa personen jag är, att börja vara mer med mina kaniner då.
Jag behandlade dom inte rätt, men dom verkade må ganska bra ändå. Men det ska inte hända igen, för den tiden finns inte. I ett år! I ett år, struntade jag i er. Har sådan ångest för det, men så sa min Mammas kompis helt enkelt "Men man tröttnar alltid på något, men för alltid tillbaka lusten".
Jag kommer snart leva vidare utan dig </3
Fyra korssade hjärtan som i sju år av ditt liv.
Gonnsa miss U when you not here </3
Pözzii
Igår behövde jag städa kaninburen, och då gjorde jag det. Tog en
plastpåse, tog den lilla, gula sandspaden och börja lägga ner
kaninskiten i påsen. När det var klart så slängde jag påsen och
gick och hämtade spån. Vi har en sån där stor spån påse, lika stor
som en såndär snöglobb/ sockerbitar med hö i. Den har jag haft
i flera månader! Räcker jätte länge, men igår tog den slut. Vet ni
vilken ångest jag fick... Slutet. Jag blev jätte fånigt men det var
jätte jobbigt, suck på mig själv. Detta med Ture är verkligen jobbigt.
Pözzii
Lämnar du mig nu, lämnar du oss båda.
Klara och mig. Mig och Klara.
Om du lämnar oss nu, ska jag se till att Klara följer dig efter.
Jag kommer sakna dig, jag saknar dig redan.
Jag hoppas du klarar dig, men det är tveksamt.
Dom lovar inget, ingen lovar.
Tårarna rinner, tårarna kommer för alltid rinna för dig.
Varje gång, dom rinner, så är det för dig.
Det där kan jag inte skriva, för det kan jag inte lova.
Jag kan gråta för att det gör ont, för vad som helst.
Inte alltid dig, men ofta. Nu, nu är det för dig!
Ture är sjuk, igen, för tredje gången nu. I vänster bakben, förra gången var det höger, två gånger. Jag vet inte vad jag ska göra. Dom säger att dom inte är säkra på om han kommer överleva eller ej. Om han måste avlivas så avliver jag också Klara. Min mamma sa en gång "Om en dör så kan ma n inte låta den andra dö av sorg" och detta ska jag göra. Men jag är orolig för att om vi tar Ture in i sjukhuset klockan halv två, så kommer Klara vara ensam hemma. Hur kommer hon må då? Jag vet inte, jag behöver duscha. Men vågar inte lämna Ture o Klara.
//Sörjande Kamie
Men nu ska ni få veta lite om mina små söta kaniner:
Ture:
Namn: Ture!
Färg: Han är brun -.-''
Ras: Dvärgvädur
Modell: Liten
Ålder: Han har fyllt sju i år.
Mat: Han får (han och Klara delar matskål) tillsammans med Klara 7 matskedar mat per dag.
Allmänt: Han är väldigt tam och hur fort man bara går förbi (detta gäller dock bara mig) så springer han fram och vill bli klappad. Men när det är främlingar där så tar det ett tag innan han vågar sig fram. Han är inte alls blyg (för mig dock) och bli gärna klappad. Tyvärr gillar han inte koppel men han älskar tunnlar och små saker han kan hoppa/gömma/krypa med. Skulle ha kunnat bli en bra hoppkanin ;D
Speciellt: Han är helt beroende av mat, men han är ändå jätte tunn! xD
Klara:
Namn: Klara (hon hette lika dant som mig när jag fick henne)
Färg: Hon är "skimmel" i hästspråk, men hon är grå, vit, brun och svart, allt och lite till xD
Ras: Dvärgvädur
Modell: Medium/stor
Ålder: Hon fyllde oxå sju i år.
Mat: Hon får oxå 7 msk
Allmänt: Hon är en blyg dam som kan bli ganska sur. Ingen vill hon ha kontakt med utom Ture. När det kommer en kanin (som hon inte känner) utanför staketet bryr hon sig inte ens. Helt oberörd är hon. Kommer man nära så sticker hon, men jag försöker få henne tammare.
Speciellt: Hon är jätte tjock, men man ser henne sällan äta xD (Tvärt emot Ture)
Deras bur:
och här är samma bild fast omgjort:
Våningar: Den har fyra våningar
Ute hage?: ja, en riktigt stor en.
Tex Bild:
Hoppas ni är nöjda nu ;D
Ikväll ska jag träna lite igen men nu ska vi nog komma ut lite :D
Pözzii
jag lider av att se dig lida </3
Var inte så rädd, ingen tar maten ifrån dig...
... Om någon försöker finns jag här för att skydda dig <3
Men när Hon sover...
Finns jag, men du kan gå själv.
På dina små, vackra tassar.
Jag lovar och svär, jag kommer alltid vakta dig.
Ifrån att vara själv, ifrån att komma ifrån oss.
Jag lovar och svär, jag hoppas och tror.
Att jag kan se dig imorgon, min låtsas bror.
Ture, jag hoppas du kryar på dig <3 <3 <3 <3 <3 <3
