.

Lämnar du mig nu, lämnar du oss båda.

Klara och mig. Mig och Klara.

Om du lämnar oss nu, ska jag se till att Klara följer dig efter.

Jag kommer sakna dig, jag saknar dig redan.

Jag hoppas du klarar dig, men det är tveksamt.

Dom lovar inget, ingen lovar.

Tårarna rinner, tårarna kommer för alltid rinna för dig.

Det där kan jag inte skriva, för det kan jag inte lova.

Jag kan gråta för att det gör ont, för vad som helst.

Inte alltid dig, men ofta. Nu, nu är det för dig!

Ture är sjuk, igen, för tredje gången nu. I vänster bakben, förra gången var det höger, två gånger. Jag vet inte vad jag ska göra. Dom säger att dom inte är säkra på om han kommer överleva eller ej. Om han måste avlivas så avliver jag också Klara. Min mamma sa en gång "Om en dör så kan ma n inte låta den andra dö av sorg" och detta ska jag göra. Men jag är orolig för att om vi tar Ture in i sjukhuset klockan halv två, så kommer Klara vara ensam hemma. Hur kommer hon må då? Jag vet inte, jag behöver duscha. Men vågar inte lämna Ture o Klara.