.

GONNA MISS ALL OFF THEM!!!

Bork, 1987 - En gammal och snäll gubbe som är dominant mot andra hästar.  Har som ung varit en duktig hopponny och älskar att hoppa, men tycker numera att det är jobbigt pga att han ser dåligt. Detta har även gjort att han är osäker i allmänhet då han rids av yngre ryttare med mindre erfarenhet.

Biggo bild O.o

Joker, 1986 - En snäll gammal ponny som kan blandas ihop med Poker. Gör det mesta ryttaren ber om, om än väldigt långsamt, men då ett spö kommer i närheten blir det rodeo och barnen flyger åt höger och vänster. Lite trög och rädd för spön med jätte gullig!

Naw <3

Spader, 1993 - En av våra snällaste och mest populära ponnyer. Har efter en lång trotsperiod åter lugnat ner sig och har slutat bocka av sina små ryttare. En av våra bästa hopponnyer och kan gå jättefint men lite jobbig att få i form. Super ponny!

Tabbe, 1986 - En av våra snällaste ponnyer som är väldigt populär. Kan gå jättefint i dressyr och hoppar fint. Vill alltid gå först in och ut ur stallet, men om han går först i ledet med ryttare på ryggen - då blir det Tabbesväng och då sitter få kvar :P

Östertorps Paddy "Paddy", 2001 - Vår "maskot". Minishettisen som är jättekär i Isolde och som ibland faktiskt gillar alla barn... Men hunden Musse är ingen hit. Paddy är utlånad under vinterhalvåret 2010-2011 och vi hoppas på att han kommer hem till sommaren.

Isolde, 1998 - Lisas Pumbaa. Litet busfrö som alltid lyckades rymma under sitt första år i stallet. Fortfarande en väldigt pigg dam med mycket temperament som gärna skrämmer barnen genom att se sur ut i spiltan.


Savoy, 1992 - CC's ponny. Underbar liten ponny med mycket ilska som under all fasad bara vill bli älskad. De mindre barnen fruktar honom medan de mer självsäkra älskar honom.


Mixa, 1997 - Gudasnäll ponny så länge man inte är rädd av sig. Hon känner av barnen och kan vara riktigt jävlig om de visar sig vara rädda för henne, men är en ängel då man sätter henne på plats. Kan gå jättefint i dressyr och hoppar bra.


Poker, 1986 - Min Pokerkomet. Världens underbaraste mysfarbror med maxfart på en halv kilometer i timmen, men vad gör det då han både är söt och snäll. Tacksam att mysa med och älskar att sova och maska. Får väldigt stora havreransoner för att få lite sprätt i sig - inte för att det hjälper märkbart.


Vean Fearless "Firre", 1993 - Almas ponny. Vår minsta ponny som går lektion som har en stor egen vilja och då han tröttnar på nybörjarlektioner drar han iväg på egna äventyr med barnen på ryggen. Om man som hästvan så mycket som hostar i hans riktning sköter han sig genast fläckfritt. Kan gå jättefint i dressyr och hoppar fint.


Queen of Ruby "Mynta", 1996 - Mickis ponny. En oerhört söt, vän och känslig ponny som är lite rädd av sig, men en storfavorit bland alla ponnybarn. Jackpots mamma.


Lojsta-Rallin "Winden", 1990 - Vårt lilla russ från Lojsta Hed. Winden är snäll, men drar sig inte för att låtsas hugga barnen då han tröttnar på dem - inte för att han träffar ofta...


Ripadals Bylon "Knekt", 1984 - Denna gamle herre (vår äldsta häst just nu) är vida fruktad men också högt älskad. Avelshingst som ung och de numera oanvända hingstmusklerna hänger över ena sidan av hans hals. Kan nypa barnen ibland, men är jättesnäll om man är bestämd mot honom. Har signaturmovet "Knektparkering" - då han tröttnar på lektionen springer han in i ett hört och surar tills någon kommer fram och drar ut honom på spåret igen.

 

Sedan är det Pinja och Zorba, dom nya hästarna:

Piña "Pinja", 2002 - Vår näst nyaste ponny är oerfaren och inte utbildad ett dugg, men det är en nyfiken ponny som äntligen vant sig vid att stå still i spiltan istället för att försöka gräva sig till kina. Verkar vara en pigg liten dam och jag har en känsla av att det här blir vår nya avkastardrottning framöver.

Zorba, ca.1998/2003 - De virriga årtalen är för att jag inte minns hur gammal ponnyn var. Zorba är en dartmoorponny som har varit ridskolehäst i Dalarna innan hon kom till oss. Har inte gått några riktiga lektioner än, men ska ha gått LA i hoppning. En väluppfostrad dam som väger upp det adra nytillskottet i attityd.

Jaja, det var dom hästarna jag aldrig kommer att få rida igen ... Fet sorgligt. Men har ridit dom nu i fyra år. Någon gång måste var den sista. Och den sista måste vara någon gång. Kommer sakna Isolde! Sista gången var bäst, iaf. Det får jag trösta med.