.

Hej, kära dagbok.

Igår kväll fick jag en till oväntad känslostorm och jag både grät och skratta. Jag tror jag mår bättre efter dom båda stormarna. Farmor har tvingat mig så idag ska jag börja gå i skolan igen. Jag vet att alla kommer att stirra, glo och peka på mig. Några kommer att glo, peka och sen skratta när dom vänder ryggen till eller viska om mig. Jag kommer ha händerna i jackan och peka fuck you till dom, viska eller tänka elaka saker. Tänka på hur fjortisarna är idioter och killarna skryter hur dom skulle klå mig om den personen och jag skulle komma i slagsmål. När dom är egentligen är rädda för mig under masken, dom stirrar alla skräckslaget på mig. Jag gjorde en dikt på datorn igår när jag inte kunde somna. Den är till min föräldrar... Hoppas ni gillar den!

Du krossade mitt hjärta!

Stampade på det,

Och lät det ligga kvar.

Medan du går.

Går, långt ifrån mig.

Utan att titta bakom axeln.

Jag har ingen att krama om,

Ingen att känna sig trygg med.

Ibland är det svårt att välja rätt.

Fast jag är inte säker,

Om du är rätt eller fel.

Om du är elak eller snäll.

Ska jag låta dig gå,

Med hälften av mitt hjärta?

Eller ska  jag vänta,

Och plågas av att du inte är där?

Varför kan jag inte släppa dig?

För att jag fortfarande älskar dig?

Är det för att jag hatar att älska dig.

Eller för jag aldrig har varit utan dig?

Jag kommer att fortsätta på den, det är bara det att tiden kommer att gå samtidigt. Den har egentligen ingenting med mina föräldrar men det var det som kom. Jag längtar till att jag sak träffa den dära Sebbe, han verkar annorlunda. Det blev min slutsats om honom. Nu ska jag dö. Vi ses i helvetet!