Svart och vitt, o allt däremellan
Bilden är liten, men hjärtat är stort.
Jag hade inget att blogga om, så jag har läst andras. Dom stora, är dom som lider mest. Det finns så stora, starka bloggare som inte alls är särskilt gammla och det är emot dom svaga dom orden skadar. Alla skriver alltid om elaka meningar med sårande ord. Man kan inte ha en blogg utan att ta skada av den. I alla fall verkar det så. Så många talanger som meningar förstör. Man kan vara hur stor och modig som helst, i en blogg. Men innerst inne ser dom bara dom två sårande kommentarerna av dom 80. Så många, som kan ta sig så långt, förstörs av det Sårande. Som förstör både bloggen och människorna. Minnen för livet. Varför vill någon ta dom fina och göra dom sårande, minnerna. Läst det, nöj dig, annars. Skit i det! TRYCK PÅ EN KNAPP, OCH DU ÄR BORTA. Ifrån det som verkar störa dig sååå! På det som gör att du måste läsa, trycka, skriva o skicka... Sårande ord. Vad är det som tvingar er? Att fortsätta? Kan ni inte lämna, låta dom sköta sitt. Dom är inte dumma, dom vet vad som är rätt och fel. Varför? SKa det vara så svårt? Jag fattar inte, man kan be, man kan hoppas, men man kan inte såra. Be dom göra rätt, Hoppas att dom lyder, inte Såra dom. Aldrig såra någon. Impossible.
Pözzii
Kommentarer <3
Trackback